Vi träffades första gången för 13 år sedan på Chalmers, där vi båda studerade Kemiteknik. Även om vi aldrig var tillgängliga samtidigt, tändes en gnista mellan oss 6 år senare efter att vi lämnat studentlivet bakom oss. Precis när vi börjat umgås mer flyttade Sandra till Paris för ett år som au pair. Trots avståndet höll vi kontakten, och efter några månader skickade Sandra äntligen meddelandet: "varför kommer du inte och hälsar på mig i Paris?". Självklart! Emil var med på det.

Så hände det sig att vi hamnade en magisk natt genom Paris, hand i hand, och delade historier och skratt. När vi klättrade uppför spiraltrappan till Sandras lägenhet, frågade Emil om hon ville ha ett vackert minne. Sandra sa ja, och den kyssen blev början på vår resa tillsammans.

Nästan sju år senare planerar vi nu vårt bröllop och tänker tillbaka på allt vi har upplevt — distansförhållande, en pandemi, nystartade företag och en passion för mat, musik och konst. Genom allt har vi varit varandras största stöd och bästa vänner. Nu kan vi inte vänta på att få tillbringa resten av våra liv tillsammans.